När jag var liten lekte jag tydligen med dockor. Inte för att jag minns det så tydligt. Jag var mer en pojkflicka. Jag minns att jag bad min bror och hans kompis att spränga mitt dockhus en nyårafton… inomhus… för att jag ville se vad som hände… sen blev jag skitsur och gick och skvallrade för mamma…Snällt va?! Jag var jättepoppis hos brosan efter det. Det var nog därför han spolia mina partyn med ballongdanser, kondomer och annat bus.
Men tillbaka till dockorna. Jag minns när jag var 8-9 år.. och min kusin som bodde i huset brevid kom över med sina barbiedockor och vi lekte. Jag lekte hårfrisörska, efter det ville jag bli typ flygvärdinna, för jag verkade inte passa att klippa hår. Och min kusin vägrade leka med mig, iallafall till håret på hennes dockor växt ut.
Jag har tydligen något mörkt i mig… att jag vill döda saker, ha sönder dem… inte fan vet jag… men med tanke på hur mina dockor ser ut så måste jag ha velat bli seriemördare också. Huvudet och höften ”is nowhere to be found”.
En sak jag lägger märke till är att alla dockor sitter olika.. en sitter brett isär, en nästan med benen ihop, en med benen lite uppdragna.. fan.. inte undra på att Ken valde en viss Barbie… Eller är det nåt liknande som de tre aporna (en inte se, en inte höra, en inte tala) fast sexuellt.. inte hålla på sig, inte släppa till och inte pensionärsställningen…
På bilden kan ni inte se att jag även hade yrkesval som tatuerare på den tiden…
Men den ena barbien har massa blå/svarta konstiga krummelurer på sig.
Den var en gång fem dockor, en tappa huvet och höften .. se var de bara fyra, 2 ben och ett bål med armar… (vadå det måste rimma??? )