Eller som andra säger: Tysnaden talar för sig själv.
Jag tycker det är skitkul med ordspråk och citat. Men jag har ett komihåg som ett durkslag så jag minns aldrig något bra när jag väl behöver använda ett.
Jag skulle behöva göra en reboot eller kanske helt enkelt en ”format c:” på hela hårddisken där uppe. Eller är det indexseringen som fått fnatt?
Helt sjukt när man helt plötsligt hör sig själv säga (på frågan varför fötterna luktar illa efter flera timmar i gummistövlar): Det är bara för att luften inte fått nån fot!
Att jag dessutom satt på mig ”gud-vad-jag-kan-fejja” gjorde inte saken bättre, för när alla sa: Va, va sa du? Sa jag det igen och hörde fortfarande inte att jag sa tvärtom. Jag blev mer och mer irriterad på att de inte fattade va jag sa.. ska det vara så djävla svårt att fatta att LUFTEN INTE… nästan skriker jag… och det var då det gick upp för mig vad det var jag egentligen sa. Behöver jag tala om att jag mer än gärna hade kunnat skjunkit genom jorden om jag kunnat.
Jag glömmer saker också. Och minns sånt som jag inte borde komma ihåg.
Jag kan ex.vis stoppa hemnycklarna i väskan och sen, flera timmar senare, så står jag utanför dörren och klappar på alla fickor och undrar vart fan nycklarna är. Väskan stoppar jag aldrig nåt i, så varför ska jag leta där? Ja, vad säger man?
Jag glömmer aldrig ett ansikte, och detta är ju ett sabla dilemma när man jobbat på krogen. Helt plötsligt kanske man möter någon på bussen/t-banan, man känner igen personen men har inte en aning om ifall man känner, känner igen eller bara sett personen på TV. Sen får man hör att man är divig för att man inte hälsar. Det är fan inte lätt att vara människa då inte!
Nån som har varit med om något liknande? Tell me!
#1 av Bitte, 8 juni, 2009 - 09:05
Jamen gissa vem….. ;-) Började för tjugotre år sen att jobba i spelbutiken här i stan. Slutade 1991. Jag känner igen flera av mina gamla kunder, men tänker att ”inte fan kan de känna igen mig”. Och så skiter jag i att hälsa. Och säkerligen tycker många att jag är en stropp! Fast det egentligen beror på att jag inte tror att de kommer ihåg mig! Moment 22.
Det är lätt att säga att det alltid är bäst att heja om man är osäker. Men det har jag gjort flera gånger och fått en idiotförklarande blick från den jag hejat på ;-)
Och det där med sägfelningar – ibland säger jag saker och ting som gör mig rädd för mig själv! Tror att jag blivit dement eller nåt.
#2 av Laila, 9 juni, 2009 - 03:20
Jajamensan, här känns det igen! Att baka pratlänges gör jag lite då och då och letar efter saker som jag lagt på ställen där jag inte letar gör jag OFTA!
Sedan är jag också en mästare på att känna igen ansikten, men det är sällan det kommer ett namn med ansiktet. Eller ett fack att placera det i. Det kan vara väldigt pinsamt även åt andra hållet – jag menar, när man för säkerhets skull hejar sådär familjärt och långt senare, när man är hemma, kommer man på att man inte alls kände vederbörande! Det kan i sällsynta fall varit en kändis, eller så har man sett dom nånstans så nyss som häromdagen, men bara SETT alltså. Inte pratat med och inte känner…